Bara barn

17 år
Efter nian kom jag in på barn och fritidslinjen, mitt mål var att jobba med barn. Jag trivdes helt okey i skolan fast det pågick även där mobbning.
En tjej som gick nog i trean, L hon var grym, elak. Inte bara mot mig, utan till andra elever också. Värst var i matsalen... På denna tiden hade vi rökruta inne i skolan. Ett glasat rum. När hon kom fick vi alla gå ut. Vi satt där ofta, så att vi till och med missade lektioner i bland.
Psykologin, filosofin var absolut mina favorit ämnen. Efter ett litet tag började informationen att först skulle vi ha om äldre omsorgen.
Något jag var obekväm med...

Flashback
Jag hade fått en liten söt svart katt Ludde som ofta sov i min säng.
Hade sin mat och vatten inomhus... En dag bestämnde mamma att katten nu skulle vara utekatt.
Sorgen att inte få gosa mer med honom i mitt rum. Han var en tröst i nöd.
Första kvällen som han var menad att sova ute, kom han och satte sej på fönsterblecket.
Fönsterblecket var inte högre än 1 meter från marken. Där satt han och tittade in och jamade.
Klart jag öppnade fönstret och vi kunde sova som vanligt i samma rum och säng. Varje dag var det detsamma, sen tyckte mamma min att köpa kattmat var onödigt. Ludde kunde minsann hitta mat ute i naturen.
Han kom även ibland mitt på dagen, då släppte jag in honom.
När mamma rope på mig.
Gömnde jag honom i gaderoben, medans jag lämnade rummet.
Snålade nu på kattfodret, för att det skulle räcka så länge som möjligt.
En dag tog paketet slut - vad gör jag nu?
Frågade ändå mamma, fick ett tydligt NEJ.

När jag gick i femman umgicks jag mycket med J som gick i sexan. Jag hade nu praktis plats på Ica, där jag trivdes jätte bra.
Efter 2 veckor från praktiken sitter vi och prata om livet,det svåra.
J berättade att om vi gick till ica lite innan dom sänger kan vi gömma oss i butiken och kunde få tag i kattmat.
Att gå ut genom fika rummet, som gick att öppna.
Kändes lite läskigt, fast jag gick med på det!
Hur skulle jag annars kunna ordna mat till min katt.
Jag var bara 11 år och hade inga pengar. Dagen efter gick vi till Ica btiken, gick runt och tittade efter ett gömställe.
I butiken stod 2 stora metallburar, sådana dom få varor i.
Där emellan gömde vi oss och väntade...väntade på tystnad.
Många gånger trodde vi båda att bli hittade, sen släcktes butiken.
Kolsvart!
Snabbt sprang jag till kattmaten.
J tog en tidning, sammtidigt rev hon ner halva hyllan. Av nån anledning roffade vi åt oss lösgodis. Kanske för at vi kunde just då...godis var spritt över nästan halva butiken.
Tog oss ut genom fikarummets fönster. DÅ, gick larmet. Mer än pinsamt är vi nästa handling. Mittemot fönstret låg lastkajen till Konsum, där fanns en ringklocka som vi bestämde att trycka på. Dörren öppnas och där står vi
"Det larmar från Ica!"
Hon kunde inte ha missat ljudet.
Snabbt sen drog vi i väg, fast vart skulle vi ta vägen?
Jag har minnesluckor här...

Denna tiden umgicks jag med en varm, norsk, härlig praktiserande kristen familj.
J och jag bestämde att vi skulle ta oss dit. Kände mig alltid trygghet där.
Dom var hemma skulle precis äta och frågade om vi ville ha mat, vi tackade ja till det. Något såg de att nått var fel- tro vi såg både rädda och skrämda ut.
Efter maten gick deras barn lämnade köket, då kom alla tårar.
Vi breättade allt... mannen i huset tog oss med bil till Ica.
Där såg jag mammas bil, polisbilar.
Han lämnade över oss.
Mamma skällde ut mig, med all rätt.
In till ett rum i butiken med mamma och en polisman.
Säkert var det detsama för J.
Polisen frågade ut mig, tårarna kunde inte sluta att rinna.

Jag berättade att jag gjorde det för att få kattmat till min katt.
Otroligt dumt av mig- klart jag skäms idag.
Vill be Ica om ursäkt för att jag utnjuttade deras värme.

Efter detta förbjöd Jś pappa att jag fick umgås med henne.
Ärligt tro jag att hon la allt på mig.
Sen dess har vi aldrig umgåtts!
 Innan denna händelsen omgicks vi väldigt ofta hemma hos mig fast mest hos henne, vi hade 10 min promenad mellan husen, hon hade som jag minns tre äldre bröder med. En av dom var otroligt fin...
En dag efter att J hade varit hos mig fattades det en sak från mig. Små självlysande små björnar i plast, ja vi lekta med dom. Jag berättade detta för mamma, hon bad mig ringa J och be henne komma tillbaka en stund. När hon kom, så frågade jag rätt ut om hon hade tagit just den jag saknade .
"Ja-sa hon". Stoppade handen i vänstra ficka och tog upp den och gav tillbaka den till mig. Hon sa förlåt och jag var sur ett tag sen förlät jag henne.
Detta hindrade ej att vi fortsattes att umgås.

Hon hade berättat att hon ibland besökte en äldre man, och fick ofta pengar av honom. En dag frågade hon om jag ville följa med. Att vi kunde köpa något kul för pengana. Vi gick till ett vitt hus nere i byn, ett hus jag aldrig varit inne i.
Detta verkade som om några av lägenheterna i detta 3-4 vånings hus var boende.
Vi ringde på, och Gottfrid öppnade. Först satt vi i vardagsrummet och pratade.

Sen var det dax... Tro till och med att hans ord var så. Han bad J gå in i köket, som låg vänster om vardagsrummet, hon höll min hand. Gottfrid stoppade oss.
"Bara J ska följa med, du få sätta dej i soffan!"
Så många tankar for runt i mitt huvud.
Dörren till köket stängdes, jag satt nu i soffan.
Ingen mobil, ingen tv...Tyst...
Sen hörde jag samtal från köket, hörde en dragkjedja.
Nu tassade jag fram till dörren, böjde mig lite för att titta in i nyckelhållet.
En stor klump magen kom, han hade dragit ner sina byxor och hade sin lilla penis framme.
Han tog Jś hand satte den på snoppen.

Jag tog bort blicken från nyckelhållet.
Gick snabbt tillbaka till soffan, satte upp benen, satt nu i fosterställning, höll för öronen och blundade.
Efter en rätt kort stund kom J ut,
"vi går nu!".
Sen gick vi...
Ärligt talat tro jag att vi aldrig någonsin pratade om detta.
Än idag ångrar jag djupt att jag inte vågade öppna dörren intill köket.
Jag var så rädd, var rädd för han.
Försökt att nå J i vuxen ålder för att fråga hur hon mår.
Har hon förträngt?
Har hon berättat för nån?
För att säga förlåt för att jag inte öppnade dörren och avbröt handlingen.

*Puh*

Tillbaka till tråden
"Efter 2 månader började lektionerna innehålla äldreomsorgen.Något jag inte blivit informerad om, så var inte beredd på de, eller ens förberedd för. Jag var ofta på ett högstadier på deras fritisdsgård.
Desto mer fördjupningen växte på lektionerna, ju mer drog jag mig bort till fritidsgården.
Det blev så att när jag klev upp gick jag till gymnasiet.
Efter 1 eller 2 lektionen tog jag mig till fritidsgården, jag började hjälpa till på deras gård.
3 månader senare var inget alls i min skola. En av fritidsledarna kom på att, för att inte få dåliga betyg för att jag ej var där.
Bättre att hoppa av. Han hade idé om att jag kunde vara på gården med praktik, att också har studier 3 dagar i veckan.
Så blev det!
Trivdes jätte bra, klart att det var svårt som 1 år äldre än niorna. Balansen, respekten och mognad.
En dag vart jag så förbannad på en av elerna efter han kallat mig hora, att om ej killarna på jobbet höll fast mig, hade jag nog garanterat gett mig på honom.
Sen satt jag på vårt kontor och grät, grät i massor. Mest för att jag blev rädd för mig själv, att jag blev så arg.
Jag avlutade praktiken...

Jag kom tillbaka efter ca 2 år igen. Denna gången var det lättare, jag var mer aktiv i elevernas lektioner. Höll vissa lektioner, stor trivdes.
På kvällarna spelade band i flera lokaler som hyrdes ut till allmänheten. Jobbade både dag tid och kvälls tid. En av mina kollegers kompis kom ofta förbi.
Började fråga vem han va, det jag fick i svar att han inte skulle vara intresserad av mig.
Då började min jakt ännu mer.
En date blev av, ett förhållande utvecklades.
Han bodde nära mammas lägenhet.
Var hos honom sen hem till mamma, och tvärtom.

Efter ett tag vissade han aggressiva beetende. Han ville veta vad jag skulle göra, vart jag hade vart, vem jag var med, vem jag pratade med.
A och E var två tjejer som jag umgicks med mycket vid denna period.
Även när telefonsamtal var med nån av dom, så skulle han dubbelkolla att det var sanning, genom att ta telefonen ur min hand och lyssna.
Sen kom det till sex.
Även om jag inte ville så var ett nej inte godkännt.
"Du säger nej men jag vet att du menar ett ja!"
För att slippa bråk gav jag honom det han ville ha.
En sen eftermiddag var det dax igen, denna gången drog han mig in i sov rummet med ett hårt tag i min arm.
I sängen...när han håller på att joxsa, säger han
"Vad ska barnet heta?"
Mitt svar snabbt och ärligt då
"Namnet på mitt barn ska A bestämma!"
Hans vänstra arm for upp i luften med kraft slog han ner i kudden brevid mig.
Sen med kraft och hårda tag fullbordade han, så han fick det han ville ha.
Vet inte om slaget var en miss eller inte... Nu fick det vara nog.
När jag skulle gå tog jag med mig så mycket som möjligt. På promenaden hem till mamma, slog det mig.
Hur fel han hade behandlat mig. Av smärta i kroppen, på kroppen så kom alla tårar. Tårar av misslyckande av ännu ett förhållande, ännu en gång räcker det inte att ge bort mig kropp ihop om omvårdnad, empati och äkta kärlek. En skam att lämna en relation. När jag kom hem till mor, så ringde jag A direkt för att berätta. Hon trodde ej på mig, då hennes ord var
"Du ska vara glad att du ha honom. Han har både lägenhet och bil!"
Jag rasade ihop i mammas kök. La på luren. Flera gånger sökte han mig hos mamma, han körde med bilen kring mammas hem.
Det var första och sista gången jag öppnade mitt hjärta.