Varför jag?
Hur mycket ska en människa behöva gå igenom?
Fått svar som:
Du kan hantera det!
Hade det vart någon annan hade dom ej klarat det!
Hade det vart jag hade jag dött!
Oj stackars dej!
Inget av dessa har stärkt mig, kännt tryggt.
Empati är en sak, fast att tycka synd om mig, det klara jag mig utan.
Behåll dina patetiska ord för dej själv.
Om du ej vill lyssna på min story, läs inte, lyssna inte.
Kom sen bara inte med:
Åh, du borde ha, du borde göra, du behöver...
Erbjud din vänskap eller va tyst.
Jag har jämfört mig med Maskrosbarn, att ta igenom sig livet med att vara en överlevare.
Att om nån klipper av min blomma, kommer jag igenom tack vare mina rötter.
Det kan ta tid innan jag blommar ut igen, fast jag blommar
Önskar ingen vad jag eller min son fått stå ut med, uppleva.
Leva i!
Cancern är en sak, den kan få fart och då är jag chanslös, då en cellgift behandling skulle ta mitt liv, operation i Svergie är ej möjligt (pga vart tumören sitter)
Mitt Jag älskar stora middagar, stora event...
min kropp har svårt med det.
För mycket intryck, svårt att klara tiden som det tar...
Smärtan bli olidlig, då med smärtlindring.
Kraft, energi...
Kan inte "spara" energi för ett tillfälle som många verkar tro.
När jag pressat för mycket, stängs kroppen av.
Som att dra ut kontakten, bensinen tar slut.
Känner fysiskt mer gemenskap med 75+ åringar
Detta var ej tanken med att skriva idag - Nu kommer en febertopp, så avrunda denna tisdag
 |
| Foto: Lånad bild |
Klart att mitt idag var en del av mina barndoms drömmar.
Mitt liv blev ej som jag tänkt det, utan bätttre.
Jag lever med mitt Guld varje dag, ge han allt han behöver, stödjer och vägleda han igenom livet till en strak person.
Kämpar för att öka kunskapen om #EDS, och vara multisjuk.
Lever med minst 1 obotlig reumatisk
Kan jag göra jag det!
Be jag om hjälp är det för att jag behöver det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar