Vart ska jag börja?
Åkte 07.05 kom fram 11.00
Inläggning
Frågor och papper, ett schema för dessa fyra dagarna
Rutinkontroller, Blt, puls, temp & vikt
Lämnat anhörig namn och nummer
Lämnat 12 st provrör, blodet tog slut så 5 rör blev utan
Samtal med en av läkarna
Röntgen av lugnorna
En av patienterna blev förtjust i mig, intresset var så pass på att mina måltider bli i rummet,
Fyllt i papper
Har vart känslomässig vrak sen i går kväll...
I går fick jag känna på en ångerstattack, då min magkänsla säger att om jag åker kommer jag ej kunna vara där det händer, vart nu det än är.
På söndagskvällen när jag är ensam hemma & Bus hos CL.
Ringer K som bor 2 mil från de sjukhus jag ska till, han fråga om Bus ska med
mitt svar blev.
"nej då det är skolplikt!"
"Han hade kunnat vara hemma med min fru och vi kunnat hälsa på minst 2 gånger per dag!"
Mitt hjärta brast 💔
Tänk nu om det verkligen är sant att jag ej ska åka, ej vara ifrån Bus?
samtalet avslutades med att K & hans fru kommer och hälsa på mig.
En panik flöder över mig, ont i magen, illamående, skakar,
sms C för vad jag ska göra?!
Är förvirrad...
Vad ger de mig Igentligen att åka och läggas in?
Nu! Nu ringer ja och avboka sjukresa.
KLART, var de bara nå bara måndag-fredag innan 15.00
 |
| Foto: Jag |
Nu komer alla tårarna...
Jag ringer C, pratar. Pratar om livet som sjuk och mamma. Att vilja så mycket, kan tyvärr inte allt man kunnat eller vill.
Det svåra att priotera sig själv, att lägga tid och kraft på just mig
att behöva åka till ett annat sjukhus, universitet som ligger 25 mil från hemmet och sin son.
Ångerst för tankarna far till att tänk om, tänk om något händer honom, tänk om några beslut görs så att vår vardag rasa samman.
*skakar på huvudet*
så många har nu sagt:
Oroa dej inte, inget händer! (hur kan dom veta detta? Lugna det mig? NEJ!)
Varför är det ej tillåtet att känna, känna saknad???
Leva så tätt som vi gör ge ett djup som ingen kan ersätta.
Detta vet jag, fast...
Är rädd att förlora det jag lever för idag. Som få mig att kliva upp fast jag inte kan, att vilja ha ett vackert hem, ett rent hem.
Servera minst 2 varma måltider.
Detta är ett val jag väljer att göra, kommer att göra allt tills det Inte går.
Tycker jag att det är ok, att jag är här, att nån annan lämna honom till skolan, att inte få möta upp honom efter skolan, att se till att han kommer i säng och somna.
Pussa honom Godnatt
Nä, inte det heller. Det är mitt liv
Kanske låter det knäppt för dej?!
Att vara inlagd på detta sättet, känns egocentriskt.
Ja jag gör mina naglar, köper kläder, och kanske 1 gång per år går till frisören.
Fast att slåss för rättvisa för mig är absolut inte lika drivande som att göra det för bus.
Önskar att vi slapp det!
Tacksam för tekniken, att kunna ringa, att kunna se varandra i mobilen
När han växte i min kropp och fick gener från mig
Tro jag ärligt att han tog med en bit av min själ
Känner mig tom utan honom
Bus är mitt liv
älskar honom mer än morgondagen
Tack för att du ville bli min son
leva ditt liv med mig!
Är tacksam med stor ödmjukhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar