Eds, multisjukt

I två år har jag kämpat med mina naglar,ddär 2017 förlorade jag alla. Det är så att jag personligen mådde väldigt dåligt av hur dom såg ut och på bilden är det värre då det är salva på dom.

Så jag använde lösnaglar och försökt med tippar. Vilket blev moment 22, då två gånger slog jag av vänstra tumm nageln. Läkare sa att jag aldrig skulle få tillbaka den ändå kunde jag växa ut den 2 gånger till.

Hittade dessa bilder i min gamla platta som jag kom på att jag kunnat använda vid detta inlägg. Så tog dagens naglar med kämpande efter att få vara egna. 

Jag har bilder på årets första solande, men och när jag sitter med mitt scrappbooking. 

Sexuella övergrepp

 Vart var du?

Vart var ditt stöd?

Att leva med EDS, POTS, njursvikt, hjärntumör, fibromyalgi, gränsen till KOL, gastropares, Collon irritabel. Så många mer diagnoser och symtomet ändå lämnad till mitt öde. Sen att bli utsatt för ännu mera fysisk smärta 

Ingen stans fann jag trygghet eller säkerhet. Att när pojkvän våldtog mig och hotade med våld, drog jag sedan där ifrån jag var 16 han 28 år. Berättade för min mamma de två vännerna jag hade och känslan var att ej bli trodd. Inget stöd!  Många tankar går omkring när andra kanske ej funnit glädjen i livet och tagit sitt liv. Jag är ej där eller varit nära, men tankar slagit mig genom åren. Det att ha en familj som stöd och bli betrodd o få stöd. Det hade ej gett så djupa sår jag har. Jag kan ändå leva och uppleva samma sak igen.

Ingen depressioner eller ångestattacker, saknade av bröders syskonkärlek är större än någonsin. Det är visst så att jag ska kunna klara mig själv i alla lägen och då o då i livet behöver jag hjälp med att låna en slant då har de hänt att stöd fanns. 

Missghandlen som avslutades med min flykt 2003. Min mors förstfrödda  som  berättade vart jag hade flytt till. Så saknad av positiva ord och handlingar kommer av den syster jag fann 2013. Utan henne och alla kamper vet jag ej vart jag hade stått idag. 

Ändå känner jag saknaden av de som skadar mig då jag förtränger det negativa. 

Att bli våldtagen gör inte bara psykiskt ont, det skadade mig fysiskt grovt nu sista gången för ett par årsedan. 

Jag har kunnat hjälpa andra som blivit utnjutta de genom alla åren. Det är som den där stora kramen och stödet jag aldrig fått brevid mig. 

Vilket gör att det är viktigt för mig att skriva ner för att jag ej kunnat svara på mina egna frågor innan. 

Tröstar mig med katter som stöd här hemma, dejta är avlägset fortfarande. Jag fundera på att börja massera igen. Vi få se vad som kommer skall framöver