Att 1 hamna i mellan, ord och handling. Blir oerhört illa behandlad och illa bemöt. Ingen empati, eller ödmjukhet.
Så varje dag är en kamp för att få så nära en vardag som möjligt. Med långvarig smärta samtidigt kämpa diagnos som heter p o t s som gör att jag blir bortkopplad och frånvaroattacker svimma hjärnskakning bulor.
Hemvård kommer hit utan att ens ha läst vad som ska göra det så mycket så det är deras mobiler för att med checklista så då borde de ju kunna veta vad De ska göra pga att de checka av.
Huvudvärk hela tiden och ibland migrän. Vars de strunta i och kommer in och skriker i hallen.
Hjärntröttheten, med hjärntrögheten gör Afasin xtra påfrestande och utmattad. Då personal ej vet mina svårigheter, diagnos och olika symtomer.
Blanda mediciner med fel klockslag och då ej räkna dom, ej kollat medicin listan. Givetvis ger detta en osäkerhet vad det är för tabletter som sen ges mig. JAG ringer runt till alla, för att oxå markera att så gör man ej. Inte ens en ursäkt för strulet.
Jag få blanda privat med jobb i desperat vädjan.
Svimmat pga denna stora pressen...personalen slitet i armar, axlar. Vars är nu ej okey!
Fick bältros nu uttorkad....jäklar vilken muskel smärta
Sen behöva riskera envägs relation, där jag hamna i smeten. Att lova att jobba sen nära passet "sjukanmäla " sig. Som då behöver företaget hitta ersättare. Dom ljuger, kör över mig! Bestämt tider utan jag ens fått vara med i tankarna. Kampen med alla symtomer och diagnoserna....vars hör det svårt att andas, personal lukta rök, parfym. Är på papper Uska fast vet ej vad testosteron är eller östrogen....till och med säger till mig. "Jag minns ej så mycket ifrån skolan!" Nu är det dags för kattungarna och deras nya hem Jag har fest mej så hårt De dem känns, Hjälpte till vid förlossningen offrade mina armar.
Idag blev de sista två hämtade, tårar för hur mycket jag fick gå igenom och nu då stora för att tas in i ny hem ...kan vara bra att jag ej bor på landet. Hade haft så många djur och en ännu trasiga kropp av allt jag pressa mig.
♡valet blev oväntat fast ändå inte ja hade bett om katten Gustaf så pass stor att vara en fotpall och Asch som han nu heter, kom när vi alla slappnade av lite. Tog hand om mina blödande armar. Sen en ljus unge kom ut och fasan för den markanta skillnaden ifrån dom andra trodde jag han var död. Masserade så fort som jag kunde...rätt snabbt kunna se en andning. 5 st friska ungar som med hjärte sorg lämna boet
