NU är det så då det är i generna...och det är progressivt!
Kan jag se mig jobba inom nån framtid, ärligt Nej!
Att sitta och fika med en vännina är svårt då oftas sitter man och prata, fika, lunch.
Oftas 1 timme sen är de färdigt...
*kroppen orkar ej hålla ryggen uppe, ögonen stängs kroppen ta en egen Powernap*
Jag vill ut mer än resten av familjen...tur är att det bli ett mindre krav.
Idag ärenden, märker att jag ej har tidsuppfattning*skrattar*
Del mål...
Ut till skolan, mellanstadiet och högstadiet och prata om det som så många vuxna, föräldrar och lärare gömmer helst helt.
SEX!
Sexdeuten sjunker, blowjobs bland 13 åringar. Gränser? Information? ÄRLIGHET!!!
Tänker mycket om jobbet som LÄRARE, det ordet borde bytas ut. Där har vi en grupp som idag har stora klasser som ger möjligheter till att berätta att vi är lika, fast olika-puberteten, vad som händer, att intill nästan ALLA, gå igenom den förändring.
Med allt detta som händer med kroppen, behåring, mens,, bröst-Vad ska vi göra med detta?
Vad visas?
Sex sex och åter sex-
En stor nyfikenhet skapas bland de flesta, och Innan dom gör debuten för tidigt-Information!
Om ändå barnet, ja man är ett barn även i högstadiet fick rätt information, bättre vuxna som förebilder.
Skulle barnen kunna få flera saker att slippa tänka på.
Detta är upp till oss vuxna att informera tidigt, då de första förändringarna!!!
Sen del II eller en av dessa, ovan eller om det som kommer nu...
Min första stora operation var jag 4 år, skar under högra bröstkorg bak in i ryggen, då dom bände upp revbenen för att ta ut en Cysta som växte och påverkade hjärtat och lungorna.
Sen jag var bäbis, upp i sen tonåren, fram och tillbaka för knäna, ryggen, händerna.
❌STOP❌
Ingen hjälp inget stöd, så för att lindra smärtorna, skapade jag akut smärta varje dag, genom träningen.
Visst det hände att jag blir 7 resor värre än jag kunde ana ibland.
☡Den stora förändringen blev efter den tuffa sommaren 2005 då efter misslyckade försök, efter 3 operationer tog dom bort min ena njure.
För mig är det glas klart att se förändringarna, absolut mina krav som mamma,
(Vänner kan bli en familj/ en släkt är inte alltid en familj.)
Så med en liten/stor kille på dryga 2 år hjälpte till hemma, det han tyckte va kul.
Ett stöd? Absolut inte, är och har alltid varit utanför deras släktskap.
Långvarigsmärta!!!
Där kom det till slut
Kunna ut till vården, grupper, familjemedlemar... Informera & Informera!
Av en klok Dam (C)😙
"Det tar 1-2 år att landa i en diagnos!"
Då inom ca 5 månader hade jag fått ang prolaktinet, tumören bak på hypofysen, EDS, alla andra meddiagnoser som ej en hand som stöd funnits.
Klart jag tänkte: "Vad händer om ej vården finns där!"
Och så blev det fast värre....
Samtidigt händer skit och ansvarslösa lärare på skolan, All min kraft och energi valde jag givetvis att lägga på hans extra behov, och en Fight med skolan började.
Samtidigt På detta gick jag igenom 4 operationer, 1 av Låg på IVA i 3 dagar (ryggmärgsbedövningen, blokad Tog INTE) i 3 dagar sen 4 dagar på kirurgmottagningen.
Av alla operationer har jag hur som haver sett till att nån kan ta hand om bus.
Hamna mellan stolarna? Nopp!
Plaskfall mitt på golvet och inget stöd...
Nu har det gått några år, som människa att leva med smärtor varje dag varje sekund.
Finns fler roller, kvinna, mamma.
Att själv ta sig igenom dagarna är kamper, hur som haver se jag till att om så det på en dag finns "aktivitet" på 15 min, så delar jag det på 2, så Bus få två varma måltider, , givetvis mellanmål. Det kan han ta själv.
Hur klara vardagen?
För mig är det min situationskomik, ordvitsar, ironi & parodi.
Nackdelen är att väldigt sällan kan jag "använda" den delen av mig själv, det är många sidor och egenskaper som jag ej kan ta fram.
En egenskap som jag ej kan släppa...Är att hjälpa andra, i akutsituationer, lyssna, vara ett hjälp Jag.
För mig frågar jag hellre en gång för mycket än inte alls.
Här finns idag en nackdel, då det kan ta krafter jag borde lägga på mig, fast jag bli bättre på att Kräva att andra människor kring "platsen" hjälper till, ofta få jag styra upp det, ha kommandot.
Så att allt ej är på mig.
Jobbar så mycket jag kan med att hitta migg själv, vem jag är och redskap till förbättring!
Där kommer det upp varje gång att det ligger i min natur, ska "Bara" inte bli drenerad och tömnd.
Idag är det skönt, för jagkan verkligen välja mina vänner❣
Det är så mycket mer givande att hjälpa när jag kan.
Tyvärr har jag ingen som håller handen bakom min rygg, bli att mot min egen vilja tänka 2 gånger innan handling, som är till fördel.
Sen som allt Hur, jag kan inte lägga upp ett helt kocept....de är vissa delmålet & dröm
