söndag 25 september 2016

Time after time...

Masken som vi alla bär på
De som är kloka ser bakom min mask.
Ser kamperna jag måste ta mig igenom...      
Min mask för mig är ett försvar, ofta ger mer skada då det ej "Syns" vad som pågår på insidan.
*Du ser så fräsch och snygg!"
Om ni så gärna vill ha den Ta den, jag kan ta o leva i en säckpotatis Bara den är frisk!

Hur hatad är jag?
Jag gör mer på en vecka än vad vissa gör under hela sitt levande.
Nu längre spelar det ej nån roll vad som sker, vad som sägs.
Så hata mig...
Ge 17 i min familj!!!

De sår jag har, skär du djupare och djupare, sen när jag reser mig upp häller du i salt och flertal knivar i ryggen.
Är detta verkligen ett sätt att visa att du bry dig?


 Ensam är inte starkast, fast vissa har inget val.          

"Frisk för att vara sjuk"
Har de flesta hört eller sagt.
Det är tyvärr sant, ju sjukare ju mer kamper för de blir fler enheter.
Ingen tydlighet, plus att som patient ska man klara av att vara sin egen rådgivare, kunna ge medicinska allternativ.
Framför allt en lösning, ett botemedel

Jag gav dej hela mitt hjärta och min själ, ville hjälpa dej. Du lovade att finnas där för alltid, allt annat du lovade försvann med när du gick
Önskar jag kunde säga att jag ej gör om det...
Att ge av mig själv, hjälpa andra.
Vem står där då bakom mig när jag svaja?
Ord är bara ord för vissa.
För mig är det åtaganden.

Relationer öppnas och stängs
Att tid och rum ej betyder något för vissa är för mig helt ofattbart.
Kan vara så att just de personer har andra val/allternativ och prioritering.

Inte förens du är hos mig regelbundet, prata med mig regelbundet kommer du inte få ens ett uns vad och hur många kamper, slitningar som görs på min kropp.
Även med allt elände i kroppen också utifrån.
Har jag fått höra att jag är otroligt bra på att dölja symtomerna.
"Masken" kommer på för mig och dagens schema.
Varje dag försöker jag ej glömma mig själv här hemma.
En halvdålig/bra dag så kan jag lägga en lätt make up o tar mig till Ica.
Där o då kan jag se ut att må väl.
När jag kommer hem stupar jag oftast i soffan.
Och av med allt åtsittande om så en ring.

Det händer bra saker, nackdelen är att det negativa är 7 resor värre. Så när jag försöker njuta av de komma skall...så kommer även de tuffa och jobbiga.
Inget jag kan bara lägga åt sidan och njuta av dagen.
För sen kommer bekymmersamt tankarna som jag i aktar, beaktar.
Försöker sen ta vara på nuet för det kan jag.






Inga kommentarer:

Sakta kommer lienannen

 Multisjuk.... Har mer  meddiagnoser än jag någonsin kunnat tänka mig att gå att sätta in i en kropp. Listan är lång med diagnoser, symtomer...