Så mycket sömn var det inte, vaknade trött, hungrig och outvilad.
Det var bestämnt från i veckan att vi skulle på Bio idag. Jag, Bus A & hennes kille A.
Morgonen gjorde att det var svårt att spara, finna kraft till att ta oss till centrum och en biosalong.
Efter dessa närmsta två veckorna har dränerat mig totalt. Att försöka se framåt är ett måste för mig.
Att ha delmål, huvudmål för att ens kunna kliva upp. Med då min sista kraft få lägga på konfilketer som ej borde vara.
Kom till Bion... där var dom. Så härligt positiva härliga människor, unga fina personer.
 |
| Foto: Jag |
Såg att A hade biljetter i handen, frågade om han hämtat ut alla. Gav mig två stycken, jag frågade vad jag va skyldig. Så klart!
Inget! säger han och hon...
Då brast det...
Tårarna kom, fast denna gång av tacksamhet. En stor ödmjukhet inför deras vänskap.
Deras omtanke var precis vad jag behövde nu. Mitt hjärta växte, en plats öppnades för deras värme och vänskap.
Så otroligt fantastiska Ni är.
Lördagen gav mycket skratt, lät som en bondgårg med ljud som åsna, gris till och med Långben.
Kom mer tårar av skratt och lycka. Tiden bara flög i väg
Kort av dagens sammanhang
Backgrunden kommer när jag kommer ihåg mer. Just nu skriver jag ner det som är nu.
Hoppas att lite finns kvar att vilja se om mer skrivs
Tack för att jag fick helg
