Välsignelse

I många år av tystnad, levde jag med hemligheter.

När jag var 18 fick jag  livmodersinflammation, som slog ut mig. Efter behandlingen kom jag till en gynmottagning.
Där efter undersökningen gå vi in på ett rum jag och  två sköterskor en vid namn L.
Vet att jag var upprörd, så var på väg mot dörren när L säger...
"Bara så du vet, är du 98% steril!" sa hon
" Hur vet jag det säkert?" Jag
" Det märker du när du försöker få barn!" Hon

Jag hade ett on & off förhållande i 6 år.

Första gången...
Under den intima stunden, började jag blöda, mycket...det slutade inte.
Blödde igenom allt jag använde.
De tjej kompisar jag hade, bodde med M & H, de sa att det kan hända... att sluta och oroa mej.

Igen...
Kändes det otroligt konstigt i magen och mellan benen...som en spänning som jag ej var van vid.
Gick på toaletten....
Det var som en kanna med över 2 liter som for ner i toaletten. Slutade blöda 4 timmar senare.

Fyra gånger hände detta...
Fyra missfall. En av dem var 2 månader gången.

L´s ord om steril...
Tänk om detta var det enda min kropp kunde ge?
Jag ville inget annat än att bli mamma, att bilda min egen familj.
2002 7 år senare hade jag accepterat min situation, var i tankar på adoptera. Det var okey

I röran jag var just nu, förlorat jobbet pga. av att jag låg hemma sjuk i öroninflammation, bihållsinflammation, halsfluss. Jag mådde verkligen piss.
Sjukanmälde mig på söndagen.
På måndagen har jag ett inspelat meddelande
" Vi kan inte ha heltids anställda som är sjuka. Du behöver inte komma tillbaka!"

Grejen var att bostaden var genom arbetet!
Snabbt hittade jag ett jobb med 3 månaders grundkurs. Tanken var att pendla de 6 milen mellan städerna.
Träffade S. Efter 2 veckor av dating, sa han att jag kunde bo hos han.
Mitt största misstag också det bästa.
Snabbt började den psykiska misshandeln, jag var ett lätt objekt då jag redan var skör.
I februari var det postivit på stickan!
Jag var gravid...Av bakgrunden jag hade såg jag detta som min enda chans. Att bli mamma.
Allt var kaos under min graviditet, foglossningen kom i vecka 8 och gav smärta och besvär.
Blödde då och då som gav ångerst inför tanken på missfall.
Misshandeln ökade, blev utkastat, hemlös 14 gånger, han gjorde slut 16 gånger.

I vecka 32 gjorde jag ett kön ultra ljud - En gosse
Jag höll mig kvar pga tanke på att inte misslyckas som mamma som familj. Sen blev det inget val och jag packade en väska och flydde.
Fick reda på alla tomma hot, lögner som han hade använt emot mig.

Han blev född 5 veckor förtidigt.

Finns ingen jag älskar så mycket, finns ingen som kan få mig att slåss för rättvisa som han. Jag kliver upp för han, jag lever tack vare honom.

Även om jag velat klara min kropp inga mer barn i denna kropp. Fast mina ägg är perfekta.

Jag är otroligt tacksam, ödmjuk inför livet.

Önskar alla att leva i bra förhållanden, om så med sig själv.
Jag vill inte ha något ogjort...Tack vare allt, lever jag i nuet och det vil jag aldrig förlora.
Jag har livet, jag har dagen...Tacksam för allt