Så att min kropp blivit utnjyttad blev ett val.
Kroppen eller själen.
När jag då och då öppnat mig ihop om den stora famnen att falla in i.
Så har jag antagligen blivit dömd, stämplad eller Lämnad till och med hånad.
Med åren försökte jag använda mina erfarenheter att hjälpa andra.
I mitt ovetande hade min själ sedan länge börjat krackulera.
Så hur kunde jag hjälpa andra fyllt ut när jag själv behövde stöd?
Oron att förlora allt, livet, hemmet.
Jag tar inget förgivet, kan inte... på grund av min bakgrund.
Ibland har jag tvingat fram från andra en förakt så relationen avslutas. Fast då vet jag varför, bara de senaste åren har Jag satt ner foten i relationer. Ändå bli jag dumpad, lämnad.
Vill jag då ändå vara kvar i relationen? Ja faktiskt, för det som vart bra är starka minnen. Det enda som jag efterfråga är en ursäkt, en äkta. Utan att tala om att jag vill, förkänar en.
Idag försöker jag ge alla relationer en chans.
Genom bloggen idag kan jag få sätta ord på det jag bär på, utan att känna mig besvärlig, jobbig, krävande.
I 23 års åldern träffade jag en ny vän.
På en av våra öar, han var stor, snäll och kändes trygg.
Vi festade loss i några år Jag vet att det finns bilder på han och mej i i Sverige som passera runt. *ler*
T. var en genom snäll stor härlig björn.
En varm vänskap
Sen flyttade jag till storstan 2:a hand efter 2:a hand... så pass många byten att jag vet ej idag hur många kontrakt jag skrev på.
Sen träffade jag mitt x.
T. var med en av gångerna jag blev hotad.
Än Idag önskar jag att han tog mig i sitt försvar.
Idag försöker jag ha kontakt med T. Går inget vidare Jag är väl inte rolig längre?!
Här!
Nu började ångesten från att leva under misshandel och oro för nytt missfall.
Var rädd Varje dag!
Min son kom...
Med akut kejsarsnitt
Jag kontaktade alla som kändes för att ha stöd i ensam förälder.
I 2 år bokade jag tider för x att komma och hälsa på.
Något han missköte varje gång.
Kom alltid försent 1-3 timmar gick 2-3 timmar tidigare.
En gång i samtal tog jag upp det...
" Jag har ett privatliv vid sidan om!"
Fy Jäkla vad arg jag vart!!!
Sen avbokade xet två månader i rad.
"VAD händer om jag sluta att ringa han och boka tid för att han ska komma ner?" Inget har hänt på 10 år nu!
Så ja jag har haft oro länge i kroppen.
Att många gånger försökt att lita på folk
"Måla inte fan på väggen!"
Hur många gånger har jag inte hört det?
Så smäller de till, att de, dom man velat, ska lita på brister allvarligt.
Jag har legat på IVA i några dagar, vart på sjukhus som längst 1 vecka.
Så ja; Jag har vart i från Bus.
När jag skulle ner till ett annat landsting var det 1:a gången jag var ifrån honom med avstånd.
En oro att ej kunna vara DÄR på 1-2 timmar.
Om det hände Han något eller mig?!
Ville verkligen inte åka!
Kvällen innan, satt ensam i köket Tårarna flödade ner, försökte avboka bussen.
Gick inte
Det var även söndagskväll
Jag åkte med en klump i magen Och på tisdagen Fick jag bekräftat att han mådde dåligt.
Då klart när jag ej är där, kommer en saknad, minnen... Allt förstärkts som inte ofta behövs.
Jag blev panikslagen för jag kunde inte trösta honom med en kram.
Sen dess nu försvinner inte klumpen Läkaren vill, hon satte mig på långtidsverkande medicin.
Började i fredags - idag har jag mått skit.
Jag kan inte sluta att tänka, finnas, Bara för att medicinen behöver två till flera veckor innan stabilitet.
Det är den stora nackdelen nu. Fast...Slutade med den.
Slutade också med kalk tillskottet, då det slog ut magen. Kramper, uppblåst med hög smärta.
Därav behöver jag ringa min endokrinläkare och tala om att jag slutade ( som han trodde, då jag Alltid få mycket biverkningar)
Jag kommer trycka på att ha korttidsverkande och KBT. Mot den inre oron som har tagit plats.
Få inga dödångerst, fast vill inte hamna där heller...så jobba själv på BK, kroppkännerdom, mindfullnes.
Som sagt kan inte lita på att andra ska hjälpa, om så vården.
Det jag Kan göra är mitt bästa, att göra allt jag kan så inte min vardag bli för påverkad.
Funderat i 7 dagar att publicera denna text, och behövt skriva till.
Idag är det en ny fredag, och äntligen inga vårdtider att passa. Har inte haft en enda dag ledigt denna vecka som skulle innehålla vila och återhämtning.
Så till er där ute, ta hand om er... välmåennde, själsligt, andligt...Ger dej positiva saker ofta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar