Sen helgen har kroppen varit ett helvete att vistas i.
Alla symtomer förstärkts, mardrömmar, svettats, frusit.
Smärtorna nu sen i onsdags eftermiddag, har varit knappt hanterbar.
I samtal med apoteket, då Vi jag & läkaren byt smärtlindring preparat.
"Kunde det vara så att balansen ej var ok, och det som händer är att min kropp är undermedicinerad? "
Onsdags Natten:
Fy & ve
Klockan 05.00 klarade jag inte smärtorna mer, ryggen kändes som den skulle gå av. Smärtorna i & på sklettet. Myrkrympningar som gav smärtor i huden. Magen; Magsäcken brinner,bränner,svider och minsta böjning...uppstötningar. "Gallsmärtor" som påminne att en kniv inne i buken hugger, utan förvarning fram, sidan eller bak i ryggen...
Så gick upp för att ta "lunch" dosen av smärtlindring.
Morgonlarmet kl.07.30 för Bus, så med kraft från ovan hjälpte jag han med sina rutiner.
Ringde vårdcentralen
Sen soffläge...
Sköterskan ringde upp och jag berättade mina motgångar. Hon skulle lämna över till min läkare.
Tankar om att ta oss efter hans skola till Gallerian, för köpa tack gåvor, & lite hos Rusta. Märkte att det var intill omöjligt.
Vid 9-tiden satte jag på Facet (make up) Tog knappt mej till min Permobil.
Skakade, vinglig och smärtorna höll mig spänd som en fiol.
Buss...
Somnade av utmattning några gånger.
Väl i centrum tog jag mig till apoteket för uthämtning för hela familjen.
Då dessa kvinnor vart med på hela min resa... märkte dom att jag var sämre än "vanligt".
"I samtal med apoteket, då Vi jag & läkaren byt smärtlindring preparat.
"Kunde det vara så att balansen ej var ok, och det som händer är att min kropp är undermedicinerad?"
En runda till Polisen i hop om ett nytt ID (som gick ut 15/10)
Fantastiskt bemötande...
Såg lite bitchig ut, då kameran bländade mig.
Sen ändrade jag planerna på vad som skulle ingår i Tack gåvorna. Ingen choklad, då risken för nötter var för stor.
Buss hem...
In till Ica, handlade mat
Kräktes
Fick vädra ut hela hemmet då matos gav uppstötningar.
Tog kvällsmedicin smärtlindring vid ca:14.00
Vetekudde på magen, värme kudde vid ryggen.
Ringde vårdcentralen igen...
För vad gör jag nu? Inga resuser för att klara eftermiddag och kväll.
Vc ringde... "vill du prata med nån få du ringa på måndag! "
Hur kan du säga så? Lämna mig så här?
-"du få ringa på måndag! "
Frågade hon ens vad jag ville? Vad det gällde? Hur jag mådde?
Nej!!!
Eftermiddagen gick, vet idag ej hur.
Kvällen var segast... Då jag bara ville gå till sängs.
Inatt
Klockan 04.30 gick det inte mer...smärtorna ecckalerade, förstärktes ännu mer, mer aggressivt.
Så tog smärtlindring och 08.30 medicinen redan vid 5-tiden.
Bus till skolan
Sen försökte jag med skalat äpple =kräktes
Vatten=kräktes
Ville så mycket, tänkte på dammtorka, upp till Gallerian i em.
Tvättade av spisen
Ett samtal av en god människa... ventilerade i frustrationen i situationen.
Att jag kan ge Bus allt han behöver & mer. Fast inte kan lära att värdera mitt värde.
Livet, vad det här jag tänkt? Absolut inte, frustrationen i att ändra identitet så ofta pga förändringar i kroppen.
Identitet kriser...
Fast att jag med ej ofta berätta de guldkorn i mitt liv för att jag är rädd att förlora dom. Att dom ej uppfylls.
Att jag aldrig kunnat bo in mig i ett hem. Aldrig haft Mig i hemmet.
Fast det är det jag gjort de senaste 18 månaderna.
Om jag trivs hemma, bli det lugnare i själen, fast också en stress för att jag Vill ha det fint.
Eftermiddag : min läkare ringde i bokad tid som jag glömt.
Information från ssk i torsdags morse. Gjorde att hon frågade vad jag trodde som pågick.
"Att när min X läkare utan förvarning bara slutade skriva ut smärtlindring i våras. Är en stark påminnelse. "
-kunde Nu knappt prata,då huden kändes som om den brann. Smärtorna i buken gjorde att det var svårt att sitta, ligga på nån sida. Så ont i sklettet och då fötter, som gör det svårt att förflytta mig.
Minsta rörelse ökade pulsen, illamåendet & smärtorna anmält.
En hopplöshet.
Hon var med på att jag hade fel dos. Sa själv att Hon hade för...
Hon minskade medvetet på den nya smärtlindringen.
Så öka inför i kväll, hoppas att det är det...så det inte ska stanna här!
Fick reda på att jag få äta antiinflammatoriska mediciner fast med 1 njure. Så det kan hjälpa mot gallan koliken.
Så börja där.
Ihop att med ökad långtidsverkande kan jag förhoppningsvis minska den snabbverkande.
Berättade för henne att jag är orolig att hon ska tappa gnistan för mig och dess utmaningar. Sa också att än har hon vart lyhörd, försöker verkligen.
Detta sa jag inte, fast... så många gånger läkare har gett upp mig, övergett mig, kränkt, hotat & maktmissbruk.
-" Bra att du berätta hur du tänker och vad du fundera på. Jag ser det som en privilegium att hjälpa dej, är envis har aldrig gett upp en patient."
-" Tack! Jag behöver nån som är envis och drivande!"
Det var så skönt att få ha det sagt... Har tänkt på det så mycket i veckan. Då annars brukar inte vården fatta Hur ont jag har. Knappt jag fattar det. Bli påmind vid undermedicinering & efter operationer.
Mail från skolan... Att skolinspektionen kommer till skolan i november. Dom kommer vilja prata med några föräldrar.
Tankar & funderingar...absolut!
Post:
Leverans från Asien❤
Vill inte att detta ska låta som gnäll... Detta är sådant jag Inte berätta annars.
Knappt för nån.
Så otroligt tacksam för att kunna börja sätta ord på livet.
Styrke kramar till er alla, som har motgångar i alla slags lägen.
Kärlek är viktigt, ge andra fast också till dej själv💛
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar