Fighter

Jag är och har alltid varit en tempotjej / fighter

Tajt schema i alla år.
I senare tonår, när jag hittade boxningen Och fick snabbt ta rollen som coach, för grabbar som tränat i många år.
Innan passet började tissslande och tasslandes om varför Jag tjej skulle hålla i fyspassen.
Inom 10 min uppvärmning fick det svaret, jag körde skiten ur dem.
Bokstavligttalat - vissa besökte toaletten.
Med dom var jag i varje övning!
Efter passet kom just en av dom som vissat avstånd.
Klappade mig på axeln "Grymt jobbat!"
Boxningen blev en livräddning för mig!

I alla mina unga år var jag rapp i munnen, svor värre än nån.
Svordomar i vart annat ord.
Detta hade blivit ett försvar för mig, jag visste vad jag kunde säga för att få tystnad.
I 8:an eller 9:an var klasskamraterna på mig mig mycket om mitt ordspråk.
Att jag försökte mitt yttersta- misstaget var att ej ge mig nytt redskap.
Så på nåt sätt var jag tvungen att överleva emotionellt.
Började dricka alkohol ofta, full på helgerna sen... Full i skolan.
Ingen sa något ingen gjorde något 9an gav jag ej många veckor i skolan.
Känslorna var tvungna att komma ut.
När tjejerna slågs var det fegt, luggas, bitas & rivas.

Jag är och alltid varit en lojal vän.
En kväll på ett disco för oss 9:or från många olika skolor.
Då på den tiden runt 1990 så dansades vi i ring.
Det gäng du var med.
Bakom oss började en av de andra tjejerna armåbagas med en vän till mig, ber henne byta plats med mig.
Jag öka vår ring genom att backa in i deras.
Revir
Sen tar en kille hennes plats
Nu började jag hamna i fighter, jag var ej rädd. Hade absolut varit med om värre...
Så tog utmaningen och till slut vände vi om & våra cirklar blev U.
Där stod vi
...ett slag i revbenen fick jag av honom.
Som om jag väntat på detta ögonblick.
Jag slås han, igen & igen...
Blev utburen av flertal vuxna.
Det var skönt, det gjorde ont, fast som om känslor fick ett nytt utrymme.
Grät i floder för att jag var arg,  ledsen.

Sen den dagen visste nog de flesta att jag ej gav upp.
 (Jag var då så ensam, rädd
& ville inget annat än och ha värme och kärlek )

Lärde mig att provisera till första slaget tog mig...
Sen kom det
Oftast bad killen om hjälp att få bort mig, matade allt som fanns.

Alla övergrepp, kränkningar, fysik &- psykiska misshandel, misslyckande
kom just i det tillfälle.
Ju större killar desto större utmaningar.
Tjejer?
En kväll hade en tjej kört upp armbågar i midjat & ryggen 7 gånger, flinar och puttat på mig.
Rörde ej henne.
Var jag sur?
Absolut
Och denna kväll var jag nykter
Såg henne- ropade på henne.
Hon kom fram...
(Med en rörelse från hennes högra kind till vänstra som ett Smile)
"Om du tycker om att flina så mycket kan jag ordna det åt dej!"
Hon gick...
Jag gick hem strax efter det.
Nästa kväll var jag portad då tjejen kände vaktens bror.
Berättade min version.
Det spelade ingen roll.

Dom gånger jag fått stryck är dom gånger det vart från x- vänner.
Av helt oförklarliga anledningar.
Men vem var jag att döma???

Min yngsta bror har fått min back up flera gånger.
När han gick i 8:an hade några skolkamrater klagat på tränings värk, att de inte kunde sträcka ut armarna pga av träningsvärken.
"Vi hade värsta bruden som tränare!"
"Det är min syrra!" sa han med ett leende

En dag i 7:an kommer han hem till mig.
Han har blåklocka på högra sida.
Frågar ju klart vart som hänt.
"Om jag berätta för dej gör du ju något åt det!?"
Som jag givet hade gjort flera gånger.
Inlägg:Min bror D hade det tufft i skolan
"Näää!"
Efter tjat berättade han...
(Då var han runt 13 år)
Spelat Basket och hamnat i luv på en som slog min bror i buken. Sen hämtat sin 30 åriga storebror som slog ner min bror D.
Jag fick reg.nummret, som gav resultat hos Polisen.
Nu visste jag vem det var.
Ännu en utekväll:
Är ute med två killkompisar en av dom forne inmate.
Där!!! Där kommer D. Han är runt 30 cm längre än mig.
Går fram till honom, fråga han om hans namn är D.
Om han slog ner en ung grabb på Basket planen? !
-Nej fick jag i svar
Sen berätta jag att det var min bror.
"Hahaha, Det Var Jag!!!"
Sa till han att jag tyckte att han var feg, att kankse ta reda på fakta innan man gör en sådan handling och slå ett barn.
Han höll i ett 500 ml öl glass i sin högra hand.
"Jag ska slå denna i ditt huvud!"
"Gör det då!"
"Jag gör det!"
"Och jag står här" med stor cirkel vissade jag att Här är jag.
"Nu slå jag den i ditt huvud!"
Då kom S. som då var ägaren.
Tog mig bort till bardisken där stod en öl och 3 shotar.
Var så arg på mina killkompisar, för att jag ej  hade dom vid min sida.
"Varför backade Ni inte upp mig?"
I svar: "J. titta!"
Runt D. står 17-22 av hans vänner i en ring, i mitten hade han och stått i väntan på mitt fall.
Den gången hade det kunnat gå riktigt illa.

Jag har blivit upp kastad på ett elskåp för att jag ej ville bjuda på en cigg!
Klart jag blev utnjutad av andras fegheter min lojalitet.
Fått ett så hårt slag på högra öra att det började blöda.
(Skrev nog i ett tidigare inlägg vänstra-fel av mig)
Fått revben brutna, så blåslagen att ej kunnat lämnat hemmet på 7 dagar.
Sökte jag vård nån gång då?
 Nope.

Sen som sagt fann jag boxningen.
Älskade det, det gav samma emotionella känsla som ett tufft slagsmål.
Plus att jag skadade ingen!
Började träna alla 3 pass som fanns.
Sen när jag fick ha fysen, så ökade jag till 6 pass i veckan.
Plus gym 5 dagar av 7
Söndagar som var vilo dagen -
Tog jag en ryggsäck och vägde upp till 45 kg med stenar.
Min vikt var 55kg
Och sprang runt sjön två varv ca 45 min.

Detta var slutet på att jaga kicken av slut på tankar och känslor, som ändå vällar över.
Att få samma slutresultat som en rejäl figt fast nykter & fullkontroll.
Plus att inte skada nån som ej var med på blåklockor.
Att lilla jag kunde få 25- killar att knappt ens orka uppvärmingen som var på 20min. En djup saknad av att dansa och ut och springa minst 7km.
När det behövs mer plats för känslor och klarhet.
Idag, vissa dagar tar det ut mig att bara vända på mig i soffan.
Att priotera min son är ingen uppoffring, det är jag
Tyvärr måste jag säga att jag missumma mig själv.
Fast genom att gå på manikyr, och alltid haft intresse för att förbättra mina drag genom make up, gör det att jag ser mindre sjuk ofta...som för mig är Bra.
Jätte bra!
Många gånger har det nog vart en livlina.
För andra mindre - Då mina symtomer syns inte speciellt mycket.
Jag har lärt mig att dölja det, nervryckningar, museklryckningar
(prata mer me kroppen)
Även Afasin har har fått lättare att hantera.
Prata Långsammare, svara inte alltid i telefonen då det kan vara för svårt att samtala.
Att dusha är jämförbart med ett boxnings pass.
Så hur ska jag kunna?
Idag önskar jag mer för min kropp, taktil massage, Yoga.
Jag har efterfrågat detta sedan mamma dog 2007, då det ej ingår sm behandling få jag bekosta etta själv.
Kan inte....
Om jag ändå ska bevisa att jag kan fast ändå i mitt inre Har jag kunnat & vill kunna - Det som händer är att kroppen fysiskt inte klara det, sendrag, kramper, inflammationer kan komma efter att ha dammsugit.
Känner mig många gånger varje dag en frustration, att vilja & inte kunna.
Fånge i min egen kropp!
Grunden för min kropp 24 timmar 7 dagar i veckan är som en TENS maskin på speed, kraftig influensa, träningsvärk från helvetet, myrkrypningar, att nån stå på ens nacke, rygg och bröstkorg.
Sen är alla skoven från alla 80 symtomer
(nä jag överdriver inte, tvärtom jag minska antalet)
gör livet i vardagen lite svårare att leva.

Vart är det röda tråden?

Att jag är en som trivs med att underhålla hjärna, kropp & själ.
Idag- fast det är över 4 år sedan jag la handskarna på hyllan.
Är jag fortfarande den bästa tränaren många haft.
Saknar...

Jag är en hög känslig person HSP,  ingen np-diagnos i utredning.

www.hspsvergie.se

Fast likheter finns, som att mycket ljud, ljus,rörelse kan stressa kroppen positivt eller negativt.
Hsp gör att jag känner även av andras känslorstadier.
Är nån stressad, arg ledsen är det svårt att ej följa med.
Något jag jobba på, då det kostar mig otroligt mycket energi.
Idag tar det ut mig att bara flytta kroppen från olika lägen.
Måste återhämta mig för att kunna ge min son allt
också städa, tvätta, bädda, sist på listan kommer Jag.
Underhåller mig själv att försöka ta hand om utsidan då insidan har EDS makten. Många gånger saknar jag att kunna dansa, ut och springa om så bara 7km.
Jag är kvar här inne...
Den fysiska aktiva J. Att få hitta ett balans en ersättning för det har ej kommit.
Kan ofta bli en inre stress då mina redskap ej gå att använda, dom bra redskapen.
Det är så mycket annat som tar plats.
Att ha denna kropp som är en del av mig fast det är inte jag.
I min själv är allt kaos, massa med gummiband dras i alla håll.
Mitten är jag.
Så tänk nästa gång du säger till nån vän, patient, brukare.
"Det är ju bara att hitta en aktivitet!"
"Det är bara bra att röra på sig!"
Att få orden som...
Ge inte upp!
Kämpa på!
Va 17 TRO NI??? Att jag spela Yatsy?? Va hellre tyst
För varje steg min kropps förändras, måste jag prioterat om.
Min son står på 1:a plats

Här är jag fram till 4 år innan vi flyttade
till hus
 Längst ner i bokhyllan i vardagsrummet.
Med en bit Husmans Knäckebröd
Där var jag trygg!

Kanske förtjänar jag inte en ro, jag har gjort dumma saker, sagt dumma saker.
Saker jag ångrar djupt.
Absolut kan jag förlåta dem som gjort mig fel.
För att kunna få ha en ny dag, måste jag förtränga smärtor & att tänka postivt
Fast än kan jag ej förlåta mig för att har valt de vägar som kom, att vara med de människor som ville mig illa.
Det är mitt fel!
Så då är det klart för mig att varför skulle jag förtjänar trygghet & kärlek?!