Har med sorg, hopplöshet jagat förståelse och ett engagemang.
Idag står (sitter) jag här med en kropp som förtär mig innefrån och ut.
Dessa ord har jag nämnt till sjkvården och min omgivning, tyvärr är det mer än sant.
Med de nya symtomerna och nya diagnoserna är absolut en oro för framtiden.
Vart går gränsen för mig, för min kropp?
Varför finns de inga förebyggande behandlingar?
Veckan bjuder på två akuttider ang, Canern, och Afasin.
Till tandhyginisten med hela familjen, träffa At (Kommunen)
Sen väntas att jaga chefer igen, och samtal från nån Vd, ang ev. Ny patient.
Måste se till att få "plåster"på kroppen så den håller ihop
Jag har slutat ha koll på alla operationer min kropp haft, det Jag vet är att 17 ingrepp i buken.
Två organ är borttagna
Över 400 stygn...
Hur ska jag kunna åldras?
Känner att min insida är kaos, på alla sätt.
Är så tacksam att inte mycket syns på utsidan
Fast ändå önskar jag det ibland när jag ej bli hörd
Bilden nedan är en som används vid Fibromyaligi
& vid kronisk smärta, också vid EDS. ( som är två av flera diagnoser i min kropp)
 |
| Foto: Lånad från internet |
Detta är vad det känns som "snällast"
Som nu med min kropp,och Cancer. Skulle jag har bölder, med öppna sår, många infektioner även kroniska, söndriga ben som alltid syns dagligen
Så TACK för att det inte syns mer (än) för min skull
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar