Helvete

Kämpa, försöker leva bli att kämpa att få överleva.
Jobba själv med att behålla själen hel, och min egen.
Idag kan jag knappt andas...
Brev som gör att hela min vardag och framtid är rena rama plågan.

Lånad bild 

Har idag med tagit proverna för Tumören, nuvarande det värsta att vänta på svaret.
Stressen som kroppen ger mig är intill olidlig, ändå måste jag le.

Jag ber snälla gör mig inte illa mer, vad kan jag göra, vad kan jag säga för att morgondagen och framtiden kan ge kärlek?

Alla beslut, alla tankar, måsten och vilja kämpa emot varandra.
I mitten är Jag.
Ett jag som är trasigt och vill inget annat än att få tid att lagas.

Realister?
Är vården realister när dom tro att sjukgymnastik kan minska smärtan, till och med kanske ta bort den helt?!
I vissa fall...
Ehlers Danlos syndrom är mer komplicerad än så.
Det är mer tvärtemot, ju mer kroppen pressas fysiskt och psykiskt öka de symtomen och diagnoser. Fast också framkalla förändringar, som gör att kroppen bli svårare att vistas i.

Varje dag är en kamp, ett måste att vara här och nu.
Mina tankar går bakåt, dom går också framåt... vilka val, hur ser det ut i snar framtid?
Många frågor jag ej Kan få svar på.
Det jag gör Och kan är att scanna kroppen, se till att få ut så mycket som möjligt varje dag.
Om smink kan dölja min sorg, och ger mig själv styrka och kraft kommer jag fortsätta att ta hand om mig på bästa möjliga sätt

Rädda min själ, för att ej tappa kontrollen och livet.
Att stå på mig: Det har du ej att göra med!
Andas: Njuta av den tiden som ges.

Livet är skört, min kropp är trasig.