Jag Lovar och svär att jag har saker att ta tag i och ordna!
När jag känner att jag ej når dej, att du ej förstå mig som person, människa. Idag kan jag be att läsa ett inlägg eller två här på starkfastsvag.blogspot.com.
Tyvärr vid upprepande tillfällen vänds det emot mig.
Att övergrepp, kränkingar haglar. Det ska jag bara ta, och acceptera!
Varför?
För att jag upplevt värre än att handla i stress?
Min kropp idg är så stresskänslig, minsta oro, stress från andra läggs på mig. Vare sig jag vill eller ej är det ej val jag har.
Hjärntrötthet och Hsp är en utmaningutan långvarigsmärta
Symtomer som ofta förekommer vid hjärntrötthet är ljud-& ljuskänsllighet, stresskänslighet, minnesproblem, tanketröghet, irritabilitet, huvudvärk om jag har gjort för mycket, sömnproblemen ökar.
Hjärntrötthet kan leda till en minskad förmåga att snabbt bearbeta intryck, nedsatt uppmärksmhet & nedsatt arbetsminne.
*Snabb förlust av mental energi
*Att det krävs lång återhämtning
*Koncentrations/uppmärksamhetsproblem
*Hjärntrötthet varierar
Hjärntröttheten syns inte, jag kan vara fullt engarerad i en aktivitet för arr i nästa sund vara helt utan energi.
Det gör klart omgivningen ofta svårt att förstå sig på vad hjärntrötthet innebär.
Det går inte att "skärpa sig" för att orkar lite till.
När jag ger av mig själv bli jag alltid bränd, idag behöver jag hjälp för att öka MIN livskvalite.
Varje sig ja eller nej, ser 95% mig som frisk, fast dom har läst intill allt om mina diagnoser och symtomer.
Snart ger jag upp, att aldrig bli hörd av rätt person...saknaden efter stöd är stor.
Jag känner mig fången i en billig roman, som ej kommer till ens mitten av boken.
Det är jag som är idag kvinna, mamma, männsika.
Önskar så att få positiv feedback och inga mer hårda elaka ord. Ser Vad jag klara av FAST jag är multisjuk, och ensam tar alla fighter.
Jag ger mitt barn allt och mer jag kan till honom(Som är självklart för mig)
Det jag då behöver är stödet att ta hand om mig, stärk mig, bygg upp mig.
Då vid varje försämring förändring bli en identitetkris, o jag få börja om på nytt vart jag kan och få "offra" bort.
Jag förlåter er alla för lätt, att förlåta mig själv att jag....valde den vägen, att jag förljde med, att jag inte skrek på hjälp.
Jag vill vackna varje dag att känna att nån annan är stolt, och vill stärka mig varje dag.
Har världens underbaraste tonåring med allt som innebär... Finns inga tvivel att han är perfekt.
Att han vet att jag aldrig kommer lämna honom förutom den dagen då det är dags.
OCH just det är för att jag behöver hjälp att minska stress och belastning och i min omvårdnad.
Frustrationen att INGEN ser min kamp att vilja leva, överleva min mors ålder.
Åter igen, syns inte finns inte.
Bekräftat att vårdpersonal i fråga sätter.
Det finns en "ängel" fast hon få slita sig i tu för kollegor har ingen respekt eller ser allvaret i brister eller regler.
Ärligt talat känner jag mig totalt misslyckad med att försöka förmedla hur det är att leva med Ehlers Danlos Syndrom och långvarig smärta.
Måste bli rugguggla för att få en uns förståelse, eller ens vilja till hjälpa.
Fortfarande; Gör jag det inte gör ingen det!
Är så galet utmattad att jag har svårt att se klarhet i framtiden. Jag trodde jag var rätt okey på att hitta liknelser och på så sätt öka förståelse.
Totalt misslyckad
Där jag var för 8 månader sedan med självkänslan inför att föreläsa och informera...finns i bara ord men ej i tron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar