Barnen i sig vart ok, tro jag. Fröknarna var vedervärdiga...
*Trollunge*
*Negerbarn*
*Äckel*
Så där började utfrysningen som 4 åring.
När jag skulle börja på fritids, ändrades allt. Dom tog bort mig från 75.orna... så 1 år till, fast med barn jag ej kände.
Fast dom såg hur fröknarna behandlade mig...fritt fram.
När mamma lämnade mig, satt jag på bänken vid fönstret och grät hysteriskt när jag såg min mamma gå till bilen.
Ännu en dag i helvetet.
Nu kom jag på... Det fanns ett kuddrum, med dörr och ett litet fönster som också hade gardin.
Där var en pojk, vet inte namnet...Tro att han var äldre än mig.
Jag var i 5-6 års åldern, han bad mig följa med till rummet. Vet att jag inte ville...men av en känsla (rädd) varför vet jag ej. Om han sa något som gjorde att jag ändå följde med.
Längst in i rummet byggdes ett berg med dessa alla kuddar.
Sen bad han mig dra ner mina byxor och trosor-Jag gjorde det, till knäna... jag var så rädd.
Han vissade sitt könsorgan, där vägrade, för jag var nu så rädd. Han rörde vid mig och jag grät.
Sen hördes det någon utanför...Han flög upp och iväg.
Jag drog upp mina kläder, stannade kvar i ren skräk, och grät...tro att jag var där tills mamma kom.
*Vad skriver jag nu?*
*Vad säger jag till mig själv?*
Det var då, och jag är redo att ta tag i det jag förträngt.
Inlägget var inte tängt så här...fast en av anledningarna till min blogg är att veta dess minnesförluster jag bär på.
När jag sedan började skolan, var hatet kvar, hatet som kom från omgivningen.
Det började en ny tjej i klassen L. Vi fann varandra direkt- ofta, så ofta som möjligt sov jag över hemma hos henne.
Fredagar började bli en bra dag, en dag att längta till.
Stod där stolt med Bamse i min famn och skulle åka bussen hem till L och sova över.
Jag kom ifrån att vara hemma, laga mat, städa, diska, plocka maskrosor, byta blöjor.
Fick äta mig mätt, det var inte 6st köttbullar var, punktslut. Börjae förstå att det fanns en bättre värld.
Tyvärr flyttade dom när vi var i 3:e klass.
För et tag, för några år - Hade jag en bästa vän!
Sen blev allt värre, grövre mobbning...klasskamrater som slog mig rejält. Killarna i klassen, en av dom M, kastade upp mig mot kappkrokarna som så nära öga och tinningen.
Fast det var jag som fick utskällningen, jag MÅSTE ha gjort något!
En hemlighet...
Som 4:e klassare få bröst och mens, trodde nog inte att skolan kunde bli värre...Det blev den.
Med tjejerna var jag reserven om så ens det.
En vinter i 5:an eller 6:an, leker vi (toppen av berget)
Den som stod sist kvar vann.
Det var jag och en till kvar, då tar M mig i mina fötter och sliter ner mig...Slå i ryggen i en isbit som stack ut från denna 1.5m snö/ishög.
Jag svimmar av... Vaknar till ingen är kvar.
Jag gå till skolsystern pga smärtan i ryggen. Hon fanns ej där, till klassrummet.
Kvarsittning fick jag för att jag kom föresent.
Fast jag berättade vad som hänt, blev inte trodd.
Nu började jag försöka ropa på Hjälp, på de sätt ett barn kan. Ingen hörde mig, ingen trodde mig.
Då kom lögnerna - Att allt var bra!
 |
| "Le, va glad inget är fel." En dag bli jag upplockad, räddad |
Fast även många vuxna visste att så vart ej fallet, att jag sällan fick äta mig mätt. Om jag fick mat en dag i huvudtaget.
Tro jag återkommer då det för mig var omtumlande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar