Mamma brevväxlade med min far mellan 1976-1980 innan han tog sig hit, hon sparade alla breven. Som jag har idag.
 |
| Foto: Min mamma |
När jag gick i 5:an kom han upp extra i mina tankar.
Då tankarna tog mig bort, bort från allt. Jag ville aldrig dö, fast jag ville ej ha morgondagen...ej heller vara den last på familjen.
Att så många gånger jag grät mig till sömns, av att vad jag än gjorde vart det fel. Det var fel på mig, jag var så säker på det.
Av en händelse satt jag hos en tant (granne) och hon hjälpte mig att skriva mitt första brev till min far. Jag fick svar, blev glad.
Fick en arg mamma, som tyckte att jag gjorde ett dumt val att skriva, att få hjälp med att skriva. Sen vände de... Då han förnekade att D. var hans son, min bror.
Kontakten slutade, mest att jag inte fick gå till tanten mer. Nu kunde jag ej skriva själv mer.
14 år och av misstag fick jag reda på att han skulle komma till Danmark oh lämna blodprov för faderskapstestet. Nu var jag en arg tonåring-jag kände att om han har kunnat vilja sätta en kniv i mig, ville jag sätta kniven i honom.
Jag tjatade på mamma om tid, dag. Jag var ärlig om mina känslor till henne.
1 år senare berätta hon att det är nu redan gjort.
Kände mig sviken, och än en gång ensam, övergiven.
Tur att hon ej berättade förvisso.
12 år, åkte sälv ner till Blekinge för att hälsa på två tjejer M och S som jag träffat på 4h läger i 6an. En kväll på en lokal pizzeria satt två killar som bjöd in oss till deras bord, där då dom smyglade upp alkohol i billiga plast muggar.
S beslutade att gå hem.
Klokt av henne. Killarna kunde vart 17-20 år. De bjöd hem oss till en av dom. En lyxig lägenhet, med den hi-teck som fanns 1988. Bengt Olofssons CD-spelare satt på väggen i vardagsrummet.
Vi delades in i två olika sovrum... jag var nu så full att jag inte riktigt fattade vad som hände vad som sas mellan de killarna, fast de talade brevid mig.
Sen var jag som fast i sängen, en smärta, huggande, spänd, svidande mellan mina ben som gav smärta ända upp till mellangärdet detta var helt obegriplig, samtidigt hörde jag M skrika, med fortsatt smärta, att jag kände blött mellan benen, tog jag mig loss från killen som var över mig och rusade in till det andra sov rummet.
Drog M ur sängen...snabbt tog jag oss ut ur lägenheten. Det visade sig att det som var blött, var blod.
Båda grät, och skämdes. Kunde ta oss in osynligt i hennes hem. Tvättade av oss och la bindor som blev ett skydd , också dämpde den smärtorna.
Vi berättade detta inte för någon inte ens S som gick tidigare den kvällen. Skammen,skämdes, för att inte säga nej till alkoholen, att följt med dom hem.
Då funkade inte ordet Nej mer.
Sen ändrades jag...
