Mitt liv

Som 4 åring fick jag bli barnvakt åt min bror, som jag djupt älskade. Min mor åkte iväg ofta på engageman för Oriflame. Hon gick ut och dansade regelbundet, kunde bli 1 gång i veckan men också 2. När min minsta bror skulle komma till världen, ja han blev till när min far var i Sverige.
Då lämnades jag och min lillebror på ett barnhem på Hovshaga i Växjö.
Mina minnen är fina men sorgsna. Det som gör mest ont är att Ingen i släkten tog hand om oss medans mor var på förlossningen.
När min yngsta bror föddes ökade mina ansvar i familjen.
Jag blev barnvakt nu inte bara för en bror, utan nu två.

Att som barn få vägeledning, förebilder är otroligt viktigt. Min morfar har alltid haft en plats i mitt hjärta, en stor plats. Känslan att han verkligen älskade mig...att få känna att nån gör detta. Jag har alltid haft stor respekt för honom, ingen annan har vart på hans nivå.
Han dog 2005 av cancer
Vila i freda kära morfar, saknar dej enormt mycket

Faktiskt så är nästan alla släktingar inga familjemedlemar idag.
Jag var ett känslo samt barn, hade behövt större stöd i mina känslor.
Vart går gränsen?!
Rapp i munnen och ful i munnen det var jag allt.
Inte för att jag kommer ihåg detta, däremot minns jag mammas röst att jag svär minst 2 gånger i en mening. Gjorde jag säkert...

Mobbningen i klassen var stor alla dessa 6 år som jag levde i ett rum med skolan och gömde mig hemma. Har blivit kallad det mesta inom barnens fulla ord, började faktiskt med att lärarana började stöta ut mig, sätta mig i situationer som gjorde att barnen såg en acceptans att behandla mig som skit.
Jag har flygit in i kappkrokar, fått tänder sönderslagna, skälls ord.

En dag berättade jag för mamma hur ledsen jag var, och hur jobbigt det var att gå till skolan.
Just denna dag hade jag fått höra att jag var och ser ut som en trollunge.
På grund utav mina lockar som jag inte kunde dölja...dom var ju där...lockarna.
Tiden gick, så ungerfär 3 månader efter denna händelse.
Började jag och mamma bråka, när jag var på väg till mitt rum hör jag
"- Jävla trollunge!"                                                                                                                        

Trodde mitt hjärta gick sönder lite då... det var nog det absolut det värsta hon kunde ha gjort. Att bli dragen i håret in på rummet, att få en lavett då och då var inget jämnfört med vad hon nu ropde efter mig.

Som 4 åring blev jag rejät sjuk. Smärtor i bröstet, och andnöd. Ingen ville lyssna på min mor, tur var hon envis och fick in mig till undersökning. Det visade sig att en Cysta satt i mellangärdet och tryckte på både lugnor och hjärtat.
En akut operation bokades in i Lund.
Idag har jag ett 28 stygn långt ärr från under högra bröst baktill skulderbladet.

Tack Mamma som var en envis, drivande kvinna!

 Vila i Fred♡

Jag saknar dej mamma idag, i morgon och för alltid