Mitt först minne

Jag har alltid sagt hade det inte vart för det, för den, för att...
Dom senare åren har jag nämnt att min son räddade livet på mig, att tack vare honom kliver jag upp. Detta är absolut sant! 1
1975 åkte min mor på semester från Svergie till Tunisien, till staden Monastir. På kort tid blev hon förälskad i en brunögd man, min far. Sen följdes det brev kontakter i många år,ihop om att återförenas.

Som barn var jag glad positiv, fram till då min första lille bror kom till världen försvann min barndom. Har alltid haft en känsla att jag skött mina bröder, framför allt D. Byt blöjor, badat honom.

Efter mammas död 2007, kom mer fram som var dolt i det förflutna. Att också vänner till mamma kom fram och berättade vad de hade sett, och hört. Deras ånger att ej agerat bättre. Vad jag vet...
1980 november kom min far till Svergie, lilla Moheda med en befolknng på kanske 1500 invånare. Det är absolut delade meningar om varför min far åkte hem...Vad jag vet är att han inte mådde bra i miljön med kylan och snön också att när mamma gick till jobbet fick han vara hema med oss tre.

En dag satt jag och min mamma i köket, jag hade min spargris i knät. Min far kommer in i köket, dra ut en av kökslådorna och tar fram en kniv. Spargrisen flyger ner i govet och går sönder, jag tro nu att jag då satt i mammas knä där av hennes hastiga reaktion reser hon sig. Jag gråter... I allt detta ringer nån 90 000. Sen är minnet till att runt 2 poliser är i stora sovrummet, med mor & far. Jag är i köket, håller hårt om mitt gose djur. En polis samtala med mig och tala om att dom kommer att ta med min far. Dessa ord jag då säger gör fortfarande ont i mitt hjärta...
 "-Då kan du stanna här med mig"
 "-Jag har en familj hemma!"
 "-Men ta med mig hem till dej"

Att så liten känna tomhet, så pass snabbt.
Min far blev utvisad. Här kommer andras ord...Min mormor har alltid sagt att mamma har ljugit för mig om händelsen.
Det värsta av alla ord...
Min fars "Du vet väl varför jag åkte hem?
För att din mor inte var snäll, fanns ingen coscos.
Att jag fick vara hemma med barn, du och din bror!
"-Mina bröder menar du?
A var 1 år och bodde med oss!
"Nä det var bara du och P !"
"Sen blev jag så arg på din mor att jag åkte till polisen för att jag ville hem.
Din mamma kom och grät och ville att jag skulle komma tillbaka.
Jag ville bara hem nu!" Det var hans sida på saken.
Nä, jag berättade inte att jag har minne från den tid han var Sverige.
Tyvärr kommer det fler saker framöver, som gör att jag undrar varför jag förlåter så lätt.