Är totalt utmattad, av mindre intelligenta människor. Som enligt sig själva aldrig gör fel, däremot är dessa personerna duktiga på att trycka ner en, påpeka minsta lilla. Vill göra som dom gör hemma, på min bekostnad.
Jag är ljusglimten med en krigares hjärta, som gärna vill hjälpa andra, har svårt att stå på mig, mitt hem mitt liv.
Jävla bitch vem fan tro du att du är och komma in i mitt hem och behandla mig som skit. Här antar du att allt ska handla om dej, om hur du vill göra inte vad jag vill och önskar. Du ställer aldrig nån personlig fråga, igen är det du som ska vara i centrum när du kommer på uppdrag hos mig.
Sluta gnälla om ditt patetiska liv, om din familj. Skärp dig och ta ansvar, ansvar genom att behandla mig med respekt för du kommer in i mitt hem.
Gör du det få du respekt tillbaka! Det är inte åt andra hållet...
Jag kommer att ta tillbaka mitt hem mitt liv
Om så jag kliver på döda kroppar,såra några sköra själar.
För så många kommer hem till mig för ett beslut att avlasta min kropp bromsa skoven. Rätt många tro att stå och tjabba, mothugg av enkla saker som dem bara borde vara tysta och gör deras jobb. Sluta att ser er själva som ett offer. Det är inte ett dugg synd om er, jag få gå på äggskal,för husefriden. Tanke på vad ni säger och beter er räkna många som psykisk misshandel
Det lägges bara upp en version vid "avvikelser" aldrig fråga mig hur jag upplevde situationen.
Att ha människor i mitt hem som idag/kväll till och med bäddade av täcket, kuddar. Jag upprepar mig om och för A det enda han gör är motsatsen. Få mig att pressa kroppen så hårt för att komma ihåg deras insatser och uppgifter. Tömma mig totalt på kraft och energi. Sen 4 minuter senare..."vad vill du ha hjälp med?"
LÄS schemat!!!
Jag har så ont att lungorna ger smärtor. Nu igen ...*signera sedan* fast nej pärmen tars fram. Igen få jag upprepar mig. Att inte kunna läsa av, känna sig fram när vissa gått snabb kurs för uska och jag svär att de ej få jobb på exempelvis lasarettet. Sen finns de visst de personer som är vårdbiträde som gör ett jobb som en uska, eller mer där till. Där språket är tydligt, och på så vis hjälper mig när min afasi blir ett hinder. När inte språket finns gör hela besöket svårare.
Vi är människor som ej har valt detta att som ung blir så pass sjuka att ej en dag går utan att hjälp behövs. Sen att klara att stoppa gaffel till munnen får vi ej assistent och på så vis hamna fel och i hemvården, där det brister i kompetensen, empati. Vad händer med oss som lever med progressiva sjukdomar? Jo det blir värre och vi bli sämre i vårt tillstånd. Med okunskap kommer också osäkerhet som ger iallafall mig ännu mer smärta. En oro då förra hösten 2st hjärt och lungräddning behövdes. Fast nä, varför hjälpa mig? Stå då som ett fån och gör hela besöket obehagligt. Jag idag sätter taggarna utåt av ett försvar för att skydda själen min.
Ditt hem din Borg...ska de vara❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar