"Ja. jag förstår!"
-NEJ, det gör du inte.
Om jag träffade en person med intill lika dan Journal. Inte ens då där kan vi i allt säga "Förstår"
Vi alla upplever saker olika, pga av uppväxt, lära, erfarenheter, och ur kroppen i sig te sig!
Att när folk fråga hur jag mår!; ställer jag nästan samma fråga..."Vill du veta sanningen?"
Många säger saning- det syns oehört på kroppsspråket.
.
Ensam med tankar, beslut, val, som alla andra... fast!
Jag fick härliga ord...som jag kan mycket väl hålla med
Att en "kärnfamilj" inte gör lika som jag.. o då är jag ensam i kramperna.
Äcklas av dom som vill förstöra o förgöra
O
*tungt att andas*
*Beröring vid hårstrå ger smärta*
Gav det sista av hela veckan, men räckte ej till.
Satt mig ner för att, jase om smärtan i fingrarna blir mer eller to much.
Reser mig och tappa balansen.
BOKstavligen slog i stumpen....
Hur klara man/jag mig att hitta anammat i mig när de vart omöjligt.
Kanske som idag, bort med allt som har o kan ha negativ påverkan. Som okunnig, osympatisk framför allt inget gehör.
Wosscch
Så sitter jag upp och är på bussen.
So far so good.
Hemtjänst/"vård" har gett mig, min familj 7 resor värre än planerat.
Pga av viss personal, hade de tagit ev de 20% resuser som knappt var kvar.
Jag hade två saker på clv. Jag kunde inte ens ta telefonen o ringa o omboka
Efter att legat utslagen/vila.
Så från ovan fick jag ett tillfälle och klev upp och tog mig i väg.
Givetvis så var de en av de få svårigheter..
Nej igen
Jag har kännt mig gråtmild, trött.
Ligger redan till sängs.
Tagit många dagar att skriva detta inlägg.
*snälla låt mig åka med sömn tåget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar