En dag...Idag

jag skrev om hur det är att fightas med inkompitens, kränkningar inom hemtjänst och hemvård.

Det jag vill lyfta upp är det som Stärker, glädje och deras besök som ger en energi. Känslan av att så här ska det vara, kännas.
Inte att hålla deras händer, guida dom med allt, om så saker som dom SKA göra vid varje besök.

När det funkar så behöver jag knappt nämna något, för personalen läser av mig och situationen. Jag är så  tacksam för de personerna.
POTS  som gör att jag blir frånvarande, somna, nickar till. Sittandes, stående och liggandes.
Som nu, svårt att jobba emot ögonen som stänger sig med kraftig styrka. 
Att vara under 45 med dessa insatser är inget val med glädje, sen spelar nog åldern ingen roll. Fast från mtt perspektiv, så att få negativa ord, bemötande intill varje dag stärker ingen.
När guldklimparna kommer gör det så mycket att kunna slappna av och vara sig själv i sitt egna hem. Att ej behöva ha "masken" på hela tiden, få vara sjuk genom att ge kroppen den avslappning som den så efterfrågar.
Det är svårt när jag har besök och kroppen ej vill vara med, motsattsen är samma- Att ha energi eller ta energi och ev. möblera om pga rastlösheten och ej kan få vila, då tröttheten var innan.

Idag har jag varit hos bettfysiplpgen-en ny som var kanon- telefonen gick i varv, mötet med P. blev inställt, däremot bokades det in 3 nya tider bla i morgon.
Ska  byta knappen (subrapubis)

detta inlägg bli ej längre då jag nu ska hänga tvätt och en chans till vila

Obs. Ett nytt mål inom tatto har kommit, hoppas påatt kunna utföra detta.

Pöss på pannan