Min målning i en skoaffär... må kanske ej få gå platsen men att den förtjänar den
Att inte få vara i sitt esse, medel lättpåverkad till högsmärta.
Så när jag mår som sämst har det varit som kämpigaste att bli tvungen att deligera där varje sak är ej fysiskt möjligt.
Det tar samma kraft om ej mer om jag ska tala om för p vad dom ska göra för att dom ska "hjälpa " mig!
Jo sen ja...
Få jag inte säga vad jag vill till mitt habiliterings team.
Och Jo
Att ej få uttrycka mig med min språkstörning som är en kamp i sig.
Så om jag bugga ditt hem med bild och ljud och sen tala vad JAG anser är rätt eller fel
Låter det tryggt, avstressande?
Inte i mina öron...
Fast detta är mitt hem , fast bakom luckan,bakom stängda dörrar.
Säger dom en sak som omvandlas till att det är jag som är Ohövlig.
1. Sjuk därav besvärlig
Besvärlig för att jag är sjuk
Fast denna empati finns ej.
Prata mig slut för att försöka bli förstådd.
Mitt hem min trygghet försvann då den dag jag bad om stöd.
Finns ETT undantag i en Hemvårdsgrupp i ca 8 månader.
Där känner vi oss alla trygga.
En bra sak o tro på skillnad.
För HUR denna chef tänker är rätt och logiskt....its a Dream Team
Vet ej hur länge de ska ta i väntan kränkningar som ät accepterat från deras sida.
Från min sida lyssna man ej ens
De ärekränkningar vars viss personal håller med om Här, sen på knappt inte ett ljud. I går var ren rama mödrömen, Helgen var det.
En ung man kom, tack och lov för respekten
Han räddade den i alla fall
Ge tid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar