Tog mig många år, för att se mitt värde i relationer.
Idag är det Jag som ej lyssna på mig!
Kroppen förändras, mindre energier och krafter. Det bli hårdare slag mot kroppen, fast "livet" ska vara som innan, som Vanligt.
Dom som ge mig den känsla är vårdpersonal ( I alla former)
Vänner? Ja knappt vad?
Samtidigt nu finns ej ett badrum, tvättmaskin pga byte av golv och väggar.
Att se tvätthögen växa till snart 80cm, köket där stå tvättmaskinen och torktumlaren.
Vet ej om jag nämnt i annan text; träffade på mmin präst när jag gick i skolan.
En av de varamste människor jag känner.
Tog mig över 6 månader innan jag ringde henne, sedan dess...så skönt att ha nån som försöker förstå.
Pratar om allt från Gud till skuldkänslor som jag bär på.
Hon dömmer ingen, hon lyssna, och ja som sist på hennes sätt.
"Tänk bort allt de mörka med ljus"
Det är oehört svårt, då dom gånger jag lagtt ner försvaret - smäller det till
Fast jag förstå att det tar energier att vara där inte här... Ett jobb som finns varje dag, varje stund.
Om jag tappa mobilen i marken och inget större synligt - Tack
Det är ett ord jag använder ofta varje dag.
Mitt i allt elände
Behöver inte se sjuk ut för att vara sjuk - Tappa ej bort dej, om så res dej...ställ dej upp och var stark
Jag kan! Jag vill!
Inte lika som innan inte ens som i går... Ibland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar