Ni tar mig förgivet, hoppa över mitt liv, min kamp...och familjens kärlek ut är inte samma som in.
Att det är jag som ska hålla allt i liv, ringa, bjuda in....Nej det slutade jag för 13 år sedan och se... vilka som återkom eller ej.
Dom som finns kring oss är kärlek och ni vet nog ej ens om det,men ni är ett fantastiskt stöd
Jag fick den bästa 40 års present ever, för mig, där och då-
En rullator, för att kunna när det går, att vara mobil.
Boxningen är vid liv genom att den går i generationer. Härlligt att se engagemanget och drivet.
Den dagen du känner för kontakt innebär inte att dörren är ens på glänt.
Tiden läker INTE alla sår, så stå där, ensam, och övergiven.
Likt du lätt gjorde.
Jag har förlåtit för lätt, det med åren är idag bättre.
Jag tar inte vad som helst, och räknar inte med de som vill ha rättigheter utan att ens tänka på dina skyldigheter.
ett samtal, ett brev.
Om du har nån som du tänker på, kanske sjuk, ensam....strider, säg ej att det är att kämpa på. Utan erbjud din närhet, ger din närhet.
För när du gör det är det säkert försent, för dej för den du tänkt på-
Ett samtal i väg och all skuld hade ej funnits.
Två väldigt nära vänner C. och I sa när cancern kom, att jag skulle lära mig be folk dra åt helvete...På mitt sätt.
Och det gör jag, jag sätter gränser.
Operation efter vart annat....och du som sa
"Jag ska finnas hela tiden!"
LÖGNARE
Så börja med att vara ärlig mot dej själv och dina gränser, och dina gränser är JU juśt det DINA, mina är ja just det mina gränser.
All alkohol och tobak är totalt förbjudning nära oss alla. Gå ej ut på det som ugndomen gör, iställett ger livet mening och växer varje dag.
Så där var vi igen, allt jag upplevt och vart med om är du ett gruskorn.
Inte nu längre finns ett extra behov...
Växt och blivit stark utan dej.
Ja du som ta livet och min familj förgivet.
Det är idag passé, tåget lämnade stationen för längesedan.
Idag är det bättre
